Om de miljoner blogginlägg som aldrig publicerats

Hur fan mår jag egentligen? Nej, ingen har ställt frågan men jag tänker ändå ta mig friheten att svara på det, och varför typ en miljon utkast till blogginlägg aldrig har blivit publicerade.

Att jag skriver om psykisk ohälsa är inte direkt ovanligt. Jag nämner ofta det i samband med träning till exempel. Det är dock sällan jag diskuterar min egna psykiska hälsa i ett helt inlägg. Men svaret är också extremt komplicerat.

Jag har inte varit särskilt stabilt mentalt på länge (kanske någonsin?) men som jag redan har skrivit flera gånger påverkade den värsta perioden av isolering, stress och oro under corona mig mer än jag någonsin hade kunnat ana.

Normalt liv?

Så, visst är det fantastiskt att man är fullvaccinerad och kan närma sig ett normalt liv? Jag förväntade mig att det var just så jag skulle känna, och det gör jag stundtals. Men det har hänt så mycket på insidan under den här tiden.

Från att jag hängde på gymmet varje dag, var på AW med vänner på sunkhak flera dagar i veckan och tinderdejtade mest för att det var kul att träffa nya människor gick livet till 90 procent ut på att vara hemma. Ensam.

Självhat 

Jag vet att jag har skrivit om det tidigare, men självbilden är det som har påverkats allra tydligast. Eller självhat, om vi ska vara riktigt ärliga. För det går inte ens att dämpa sina egna tankar genom att höja tv:n.

i början av pandemin var jag mest irriterad på det ständiga bruset av mina egna tankar. Det förvärrades snabbt och det dröjde inte länge innan jag avskydde varje mening jag skrev (lämpligt när der är ens jobb) och gjorde. Så mycket att jag troligen bara publicerade runt 8 av 10 inlägg jag skrev.

Förväntningar

Så, nu då? Det är fantastiskt att börja återgå till ett lite mer normalt liv. Men det är ärligt talat inte normalt. Kanske för att jag förväntade mig ett allt skulle bli som vanligt när vi började vaccinera oss och släppa på restriktionerna.

Men det är inte det. Att träffa folk har till exempel blivit allt annat än en självklarhet, och i perioder är jag proffs på att hitta på anledningar till att slippa. Vilket sannolikt hör ihop med att min självbild och självförtroende inte i närheten av tiden innan corona.

Vanligt problem 

Jag är inte ute efter sympatier. Jag vill inte höra att det inte alls stämmer att jag är värdelös, trots att jag har tänkt det säkert tio gånger redan idag. Men som jag skrev i den här artikeln visar forskning att det här är ett vanligt problem, speciellt bland unga (även om fokus ligger mer på den egna kroppsuppfattningen här).

Så jag vill helt enkelt prata mer om det. Vara ärlig. För att ni ska veta att ni inte är ensamma. Få mer förståelse för varför jag har uppdaterat bloggen mer sällan.

Nära att inte publiceras

För jag är fan rätt förstörd. Och ni kan vara ganska säkra på att jag kommer tänka att jag hatar mig själv och suger på allt jag tar mig till flera gånger till igen idag.

Och nu är det nära att jag raderar allt detta eftersom mitt självhat gör sig påmint, så det är bäst att jag trycker på ”publicera”.

3 kommentarer
  1. Vad jag är glad att du skriver om detta. Jag, som är mer på den introverta delen av skalan, hade aldrig trott att hemmajobb och sociala begränsningar skulle påverka min mentala hälsa negativt så mycket som det gjort. Mitt handlar inte om kroppsuppfattning och jag är närmare 40, dvs hör inte till gruppen ”unga”, men kan verkligen relatera. Aldrig har jag ifrågasatt min kompetens, mina livsval, var jag befinner mig i livet, osv osv, så mycket som jag gör nu. Är det en slump att jag känner så, efter 2 års totalt omkullkastad tillvaro? Knappast va. Och nu matas jag med idén om att jag bara ska vara tacksam för att sakerna börjar återgå till något som kan liknas vid normalläge igen. Men om jag inte känner mig tacksam då? Om jag bara känner mig upp-fuckad, förvirrad och ledsen över en sargad självkänsla och livsuppfattning.

  2. Så vanligt nu när pandemin närmar sig ett slut. Jag träffar många patienter som utvecklat eller förvärrats sin sociala ångest under pandemin, och det är ett riktigt funktionsnedsättande besvär. Eller förvärvat en depression. Eller andra ångestsyndrom. Hoppas du hittar en väg fram! Mvh kurator på vårdcentral

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras