Träning kan vara ett av de bästa botemedlen mot ångest och depression – men det kan också vara extremt ångestframkallande. Såhär gjorde jag för att byta ut min träningsångest mot träningsglädje.
Om det är någon som vet både hur fantastiskt och fruktansvärt träning kan få en att må psykiskt så är det jag. När jag fick sjukdomen hypofysinsufficiens efter att ha opererat bort en hjärntumör ägnade jag mig åt något som nästan kan liknas vid självplågeri på gymmet. För kombinationen av att behöva ta kortison varje dag och samtidigt behöva ersätta alla hormoner med mediciner gör att i princip alla med den här sjukdomen blir överviktiga. Men jag var fast besluten om att hålla mig smal.
Så varje dag gick jag till gymmet och tränade konditionsträning i minst en timme, och jag hatade varje sekund av det. En gång fick jag till och med en ångestattack under ett spinningpass, bara av tanken på att det här var något jag skulle behöva göra varje dag, resten av mitt liv. Trodde jag. Spola fram sex år och träning är något av det bästa jag vet. Det är något som gör mig lycklig och som jag ofta gör för att jag faktiskt tycker att det är roligt (även om jag också är mänsklig och måste tvinga mig iväg till gymmet ibland). Men jag vet att det finns många som fortfarande känner ångest kopplat till träning.
Det kan vara ångest för att man inte ser ut som andra på gymmet, för att man inte tränar tillräckligt ofta, för att man missar ett pass, för att man inte lyckas springa lika långt som dagen innan, för att man lyfter lättare vikter än alla andra på gymmet. Ja, det är bara några exempel. Och även om detta i de flesta fallen inte leder till direkta ångestattacker, så är det något som försämrar livskvaliteten enormt. Därför tänker jag dela med mig av några tips som har hjälpt mig att byta ut träningsångest mot träningsglädje.
1. Sätt mål som inte handlar om ditt utseende
Du kanske börjar träna för att du vill förändra något utseendemässigt, men enligt min erfarenhet suger träningen om fokus bara ligger på att gå ner i vikt eller förändra något annat. Hitta hellre ett prestationsbaserat mål, som gör att du inte behöver tänka på hur du ser ut eller vad du är missnöjd med.
2. Eller sätt inga mål alls
Jag behöver mål för att tycka att träning är roligt – men för många kan det vara bättre att inte sätta några mål alls. Att helt enkelt gå och träna för att det får dig att må bra eller för att det är roligt är förmodligen den bästa drivkraften, som kommer göra träning till en hållbar livsstil.
3. Hitta träningen du gillar
Om du hatar träning kommer du inte få bra resultat. Hur flitig du än är kommer du så småningom hitta på ursäkter för att inte behöva gå och träna, alternativt bli deprimerad eftersom det är hemskt att göra något man inte gillar så ofta. Något av det viktigaste är därför att du hittar en träningsform du gillar, oavsett om det är dans, bodypump, spinning, tennis eller vad det nu kan vara.
4. Planera inte
Jag är själv ett planeringsfreak av stora mått, och vill ofta veta exakt vad jag ska göra. Men minst en gång i veckan går jag till gymmet och gör precis det jag känner för, eftersom det hjälper mig att bli av med alla måsten och krav. Ofta är det vid dessa tillfällen som jag plötsligt inser att jag har tränat i två timmar, utan att jag ens har märkt att jag tränar.
5. Ta bort kopplingen mellan viktnedgång och träning
Som jag har skrivit om här så är faktiskt inte träning en särskilt effektiv metod för att gå ner i vikt. Däremot är träning så fruktansvärt viktigt för såväl ditt psykiska som fysiska välbefinnande, så därför bör du se träning mer som ett hjälpmedel för att må bra och leva länge, än som ett hjälpmedel för viktnedgång.
6. Sluta mäta träningen
Det kan vara kul att veta hur snabbt man springer, hur många kalorier man har förbränt eller hur hög puls man har. Men det kan också leda till en prestationsångest, vilket lätt tar död på all träningsglädje. Därför kan det vara en bra idé att då och då ge sig ut på löprundan utan RunKeeper (eller valfri löparapp) igång.
7. Acceptera dig själv
Det här låter superklyschigt, jag vet. Samtidigt är det nog den punkten som har varit allra viktigast för mig. För den största anledningen till varför jag kan älska träning nu är att jag har insett att jag aldrig kommer vara smal, och att jag inte heller behöver vara det. Genom att förstå det har jag vågat släppa de timslånga konditionspasset och istället satsa på träningsformerna jag gillar. Det är rätt fantastiskt.
Jättebra inlägg och bra punkter som du har tagit upp här!!
Att träna för att må bra, orka med vardagen med jobb och familj samt att ha kul när man tränar, glöms ofta bort i dagens träningshets.
Jag är 43 år och har (äntligen) släppt tanken på en fit och vältränad kropp. Jag tränar enbart för att jag ska må bra och hålla mig pigg och stark.
Jag har fött 3 barn och kan säga att jag är i bättre form än många 20-åringar som inte har hunnit bilda familj än och som har all tid i världen att bara ta hand om sig själva.
Jag tränar styrketräning 2-3 ggr/vecka och går 3-4 promenader i veckan på vardera minst 40 min. Ibland planerar jag mina styrkepass för att bara kunna köra på, utan att tänka. Med precis som dig så händer det också att jag går dit och bara gör övningar som jag vill göra och som jag tycker är roliga. Varje pass behöver inte vara ”ända-in-i-kaklet-pass” där man är helt slut när man kommer hem.