Härom dagen fick jag se en reklam för ett lokalt gym, och blev glad när jag såg att personen på en av bilderna inte var pinnsmal. Hon var långt ifrån tjock, bara inte smal. Det fick mig att inse hur ovanligt det faktiskt är att se icke-smala i träningssammanhang, inte minst när det kommer till reklamer. Jag tänkte att Friskis & Svettis åtminstone borde ha en stor mångfald i sina bilder, eftersom jag vet att de vanligtvis har en sund inställning och är noga med att alla ska kännas sig välkomnade. Jag blev dock snabbt besviken när jag kollade på deras hemsida. För de visar visserligen upp en större mångfald än andra gymkedjor när det kommer till åldrar och hudfärger – men i princip alla är smala.
Det menar jag är extremt paradoxalt. För samtidigt som många (idioter) anser att tjocka bara är lata och borde börja träna, så är det inte direkt lätt för en tjock att känna sig bekväm och välkomnad på ett gym. För det handlar inte bara om reklamerna. Detsamma gäller när en icke-smal ska köpa träningskläder, men inte hittar någon större storlek än 42. Det är möjligt att det kan finnas större storlekar vid speciella plus size-avdelningar, men det finns två problem med det – för det första så förstärker det verkligen känslan av att vara avvikande, och för det andra så är de kläderna ofta fulare.
Och vad tror ni händer när en person bara ser vältränade och smala bilder på gymmets annonser, och inte ens kan hitta några snygga träningskläder? Jo, steget in till gymmet blir betydligt svårare – och det var förmodligen inte enkelt från början. Samtidigt som det finns ett stort förakt mot tjocka i samhället, och många tror att överviktiga är lata och ohälsosamma, så är samhället inte direkt uppbyggt för att det ska bli lätt att börja träna. Och ja, jag vet att jag inte är oskyldig som själv är redaktör på en träningstidning där det oftast förekommer smala människor. Vi försöker verkligen ändra på det, men dessvärre kryllar det inte direkt av icke-smala träningsprofiler i Sverige.
Och det här handlar inte bara om träning. För många är gymmet eller gruppträningen en slags inkörsport till en hälsosam livsstil. Och om en person inte känner sig välkommen på gymmet är det lätt hänt att hen också känner sig utesluten från den hälsosamma livsstilen överlag. Därmed skapas det klyftor mellan ”hälsosamma” och ”ohälsosamma” – något som varken gynnar individen eller samhället. Och med det menar jag inte nödvändigtvis att tjocka bör träna för att gå ner i vikt, utan för att uppleva de fantastiska fördelarna med att träna.
(Vad bilden har med texten att göra kan man ju fråga sig – antingen vill jag visa att alla borde våga träna oavsett hur mycket gropar man ser på låren, eller så vill jag bara visa upp min fina nya sport-bh och t-shirt)
Håller med i varenda ord, det är verkligen en paradox att ickesmala hetsas till att träna, men så fort de ska köpa tights så finns inga i deras storlek, och bittra gym-bro’s skriver flashbacktrådar om alla tjockisar som ockuperat ”deras” friviktsgolv. Nä här har du en ickesmal löpare som klämmer sig i varenda färgglatt träningsplagg jag kan hitta, och om storleken inte passar, ja men synd för den som tvingas stirra på mina valkar då. Get a life liksom.
Ja precis! Det gör du helt rätt i, själv tränar jag gärna i bara sport-bh och shorts trots att lite bilringar och så väller ut och även om jag befinner mig i en crossfitbox runt massa vältränade ?
Så bra skrivet, en av anledningarna till varför jag inte törs gå dit