Därför behövs gym utan män.
Jag kan erkänna att jag har varit lite skeptisk mot gym som riktar sig mot endast kvinnor tidigare. Många kvinnoseparatistiska gym jag har stött på har snarare förstärkt stereotyperna av hur kvinnor ska träna, genom att mest bestå av ganska kassa maskiner och lätta vikter.
Ja, det var tills jag började jobba som personlig tränare på Rosa skrot, som är just ett tjejgym. Under de tre månaderna jag har arbetat där har det för mig blivit extremt tydligt att den här typen av gym behövs. Men det är onekligen något som provocerar.
Det märker jag inte minst på instagram när jag nämner att män inte är tillåtna på gymmet där jag tränar. Då kan jag räkna med att det snabbt kommer någon kommentar från en snubbe som tycker det är ”diskriminerande”, eller allmänt ifrågasätter nyttan med det.
Här tänker jag därför berätta varför jag tycker att gym för enbart kvinnor är nödvändigt. När ni läser det här får ni såklart ha i åtanke att jag är lite jävig eftersom jag alltså själv jobbar på ett gym utan män, men alla åsikter är givetvis helt och hållet mina egna.
1. Vågar ta för sig
De fria vikterna har sedan länge varit ett område av gymmet som har dominerats av män. Även om fler kvinnor lyfter tungt numera så är det fortfarande vanligt att den delen av gymmet är ockuperad av biffiga snubbar. Och de har såklart all rätt att vara där.
Som kvinna och ny på gymmet är det dock inte säkert att man känner sig särskilt bekväm med att bara stampa in där och börja lyfta hantlarna eller skivstängerna. Det är inte nödvändigtvis männens fel, men det är en relativt naturlig effekt när man känner att man inte passar in.
Detta leder till att många kvinnor håller sig till maskinerna eller eventuellt något stretchingrum. På Rosa skrot upplever jag att dessa typer av barriärer bryts betydligt lättare. Alla personer, i alla åldrar och med olika mycket erfarenhet av träning lyfter tungt och tränar på alla delar av gymmet.
Jag är personligen övertygad om att anledningen är just att inga män tränar där. För de gamla tråkiga normerna kring hur män och kvinnor ska träna är betydligt lättare att bryta när det bara är kvinnor som tränar tillsammans.
2. Inga oönskade råd
Det kan låta trevligt att få tips och hjälp från okända människor på gymmet. Händer det ständigt, och råden dessutom alltid är värdelösa, blir det snarare mest irriterande och förminskade (varför tar du för givet att du vet mer än mig liksom?). På Rosa skrot har jag aldrig stött på att någon ger den typen av råd – utan att den frågar om personen i fråga faktiskt vill ha det innan.
Och det är inte så konstigt. Nu påstår jag inte att alla män gör så här. Jag och alla kvinnor jag har pratat med kan dock vittna om att det i princip enbart är män som ägnar sig åt det där konstanta oombedda tipsandet. Enligt mig leder detta till att de som tränar på Rosa skrot vågar lyfta tyngre, prova nya övningar och helt enkelt har det roligare.
3. Slipper sexualisering
Nej, alla män är inte snuskgubbar som stirrar på kvinnor på gymmet. Men många kvinnor, inklusive jag själv, har varit med om att bli uppenbart sexualiserade av män på gymmet. Det kan handla om kommentarer, blickar eller direkta närmanden eller trakasserier rent av.
Detta leder lätt till en obehaglig och otrygg situation, och det är inte särskilt konstigt om personen som blir utsatt inte känner sig sugen på att komma tillbaka till gymmet efteråt. Och vet ni? Jag kan nästan garantera att det här inte sker på ett gym utan män.
Problemen
Det finns såklart en del problem med separatistiska gym för enbart kvinnor. Ett av dem är att uppdelningen blir binär. Även om vi på Rosa skrot kallas oss för ”tjejgym” så handlar det snarare om att cis-män inte är tillåtna. Transpersoner och icke-binära är alltså välkomna, men jag kan förstå att de inte känner sig inkluderade i titeln ”tjejgym”.
Och så det ofrånkomliga problemet: män känner sig diskriminerade och orättvist behandlade. Nej, jag tycker inte att separatistiska gym är den perfekta lösningen. Självklart hade jag önskat att vi alla kunde träna tillsammans, oavsett könstillhörighet.
Problemet är att det helt enkelt finns en hel del män som beter sig rätt svinigt, och det gör att många kvinnor inte känner sig bekväma att träna på gym. Alternativet för dessa personer är att inte träna alls. I nuläget behöver vi därför gym där män inte får vistas.
Men om vi någon gång kommer till en punkt då alla kan träna tillsammans utan att kvinnor känner sig utpekade, sexualiserade och obekväma så blir ingen gladare än mig. Jag tror dock att det dröjer.
Foto av min bloggkollega Derin (på bilden ser ni mig och min andra bloggkollega Anna – hon har egentligen inget med det här inlägget att göra men tyckte bilden passade 🙂