Min träning är inget krig

 

Jag går till gymmet nästan varje dag och kämpar riktigt hårt. Ibland känns det som om en tung vikt är omöjlig att rubba, som om de sista tre repetitionerna inte går att göra eller som att det inte finns någon chans att jag ska lyckas göra fem set till. Men jag gör det ändå. Trots det skulle jag aldrig kalla mig för krigare. Men det är det många andra som gör.

Att ”kriga” har liksom blivit det nya trendordet inom träningsvärlden – man går till gymmet och krigar, man hälsar till alla krigare där ute och så vidare. Och ja, självklart förstår jag liknelsen – man kämpar på så hårt med träningen och med kosten att man känner sig som en krigare. Jag tycker dock att det finns något väldigt problematiskt i att koppla ihop något så fantastiskt som träning med något så fruktansvärt som krig. För trots att min träning ofta är riktigt jobbig så älskar jag den. Jag gillar att gå så långt med tunga vikter i händerna att det känns som att underarmarna ska gå av. Jag gillar känslan av att resa mig från en knäböj med så mycket vikt att jag inte ens är säker på om jag klarar det. Och det är fan fantastiskt att plocka upp en tung vikt från marken – även om jag får näsblod på köpet. Hade jag inte älskat det så hade jag inte gjort det, för självplågeri är nämligen inget självändamål när det kommer till träning. Därför är det inget krig.

Nu kanske ni tycker att jag märker ord här, självklart får folk beskriva sin träning som ett krig om de vill. Det jag vänder mig mot är väl snarare hela inställningen till träning och hälsa, där ”no pain, no gain” och där allt måste vara så jävla jobbigt hela tiden. Den här attityden har funnits länge, men i och med sociala medier kan den få större konsekvenser. För när du kommer hem från träningen och skriver en statusuppdatering om hur du har krigat på gymmet, hur du har mosat benen och något i stil med ”go hard or go home” sprider du inte direkt känslan av att träning är något kul och hälsosamt. Någon som funderar på att börja gymma kan snarare bli avskräckt, eftersom de tror att man måste uppleva direkt smärta på gymmet. Och någon annan som redan har börjat träna och mår bra av att göra det några gånger i veckan får lätt uppfattningen att det de gör inte räcker till.

Det hade inte varit några konstigheter om vi faktiskt hade ett problem med att folk tar i för lite när de tränar – men så är det ju inte. Problemet i dagens samhälle är att de inte tränar alls, och den senaste tiden har forskning faktiskt visat att det inte ens är optimalt att hela tiden ta i så mycket som möjligt under träningen. Genom att inte lyfta så tungt du kan och inte göra så många repetitioner som möjligt kan du istället behålla en god teknik och göra övningarna explosivt, samtidigt som dina muskler återhämtar sig snabbare så att du kan träna dem oftare.

Det jag vill säga med detta är att jag inte krigar på gymmet – och det måste inte du heller. Jag hoppas att fler kan börja sprida budskapet om att träning är något kul och härligt, och inte någon smärtsam strid. Det tror jag kan gynna folkhälsan i längden, så att fler kan börja träna och uppleva hur fantastiskt det är att röra på sig.