Varför dina kränkande kommentarer och hånande av överviktiga leder till en sämre hälsa – och mer övervikt.
Begreppet ”fat shaming” diskuteras ofta inom feministiska kretsar, men tyvärr inte alls lika frekvent inom träningsvärlden. Jag säger tyvärr, eftersom vi skulle behöva det perspektivet där. Fat shaming innebär att man får någon att skämmas för att den är tjock. Det här kan ske både medvetet och omedvetet.
Medveten fat shaming sysslar till exempel Katrin Zytomierska mycket med, när hon påstår att tjocka människor är korkade (ett uttalande som för övrigt har gjort att jag har slutat köpa hennes produkter). Omedveten fat shaming sker ofta i vardagen, utan att personen som utsätter någon för detta själv vet om det. Det kan vara att du sitter och berättar att du måste gå ner i vikt, när kompisen bredvid är mycket större.
Det kan också vara antagandet av att alla vill passa in i smalhetsnormen, det vill säga att man tar för givet att en tjock människa inte vill något hellre än att gå ner i vikt Ett exempel på det är när jag stod och böjde med 120 kg, och en snubbe på gymmet kom fram till mig och berättade att jag inte tränar optimalt för fettförlust (det här är också ett exempel på mansplaining, men det behöver vi inte gå in på nu).
I träningsvärlden sker det här ofta medvetet. Till exempel får man ofta höra kommentarer om att tjocka människor är lata som inte orkar äta nyttigt eller röra på sig. Det antagandet utgår från att alla har samma förutsättningar, vilket definitivt inte är fallet. Till exempel är det inte särskilt lätt att gå ner i vikt om man dels kommer behöva ta kortison resten av livet och dessutom inte har någon naturlig hormonproduktion alls, vilket är min situation. Det här är bara ett exempel, det finns såklart massor av andra faktorer som kan påverka kroppsvikten men det tar man inte hänsyn till i de här sammanhangen.
Det förekommer även ofta förlöjligande skämt om tjocka människor och rent kränkande och förnedrande kommentarer. Jag har till och med sett personliga tränare göra reklam för sig själva med texten ”är du trött på att vara en lat tjockis?”. Om någon ifrågasätter detta försvarar de sig med att ”det är bra om tjocka människor går ner i vikt” och att ”det är för deras egna hälsa”. Man tror alltså att det här kommer hjälpa folk att gå ner i vikt.
Men tyvärr fungerar det inte så. För det första tror jag inte att det finns någon tjock människa som inte är medveten om sin övervikt – det märker man. Så det är ingenting man behöver bli påmind om. Dessutom visar forskningen att det inte finns några positiva hälsoeffekter av fat shaming – snarare precis tvärtom. Den här studien visar till exempel att överviktiga människor som får ta del av fat shamande information äter mer kalorier efteråt.
Den här effekten kunde man inte se hos normalviktiga, vilket alltså är ett tecken på att du som inte är tjock förmodligen inte kan sätta in dig i det här ämnet. Här kunde man se att överviktiga kvinnor åt tre gånger så mycket kalorier efter att de hade sett en fat shamande video. En anledning till detta kan vara att fat shaming leder till stress, vilket innebär högre korisolutsöndring som kan ge en större aptit.
Så om du vill värna om folks fysiska och psykiska hälsa bör du sluta använda nedvärderande kommentarer för tjocka människor. Annars är du bara ett svin.
Bra skrivet även om det är synd och bedrövligt att det måste skrivas om det.
Applåder!
Tack!
Jättebra skrivet!
Tack!! Mvh en tjockis
Word!
Jag och kollega är i startgroparna för att starta en träningsgrupp för dom som inte vågar att träna med andra pga av sin övervikt. Hur skall vi tänka? Vad ska den heta? Svårt att inte göra någon ledsen. Vi vill hjälpa!
Gud förbjude att man tycker om sig själv trots att man är överviktig…
Så mycket skit jag har fått höra genom åren, så mkt skit jag har gått på för att jag inte passade in i normen.
Jag passar fortfarande inte in i normen, varken mentalt eller fysiskt för jag säger fuck it! Jag gillar mig själv!
Om jag tränar, ja jag vill ha bra kondis.
Om jag äter bra, ja jag vill ha bra värde.
Om jag är överviktig, ja men jag väger mig inte för vikten är inte jag.
Hej och tack för att du tar upp det här, för det här är väldigt aktuellt och stort problem i vårt samhälle idag, även om det tyvärr inte är något nytt att man ger sig på dem som inte väger som normen säger.
Jag började idrotta i väldigt ung ålder och det fanns ingen som på 70-talet sa till en hur mycket man skulle träna, äta osv. (inte från tränarnas håll i varje fall), jag var väldigt smal redan när jag var ung och mitt idrottande gjorde det inte bättre. Jag blev aldrig stor (muskelmässigt eller fettmässigt), idag vet jag att jag tränade alldeles för mycket och åt helt fel mat, för oj vad alla vad snälla och tryckte i en mat för att man var alldeles för smal och då gärna väldigt mycket fett, istället för att hjälpa mig ta reda på varför jag var så smal och vad jag behövde göra åt det.
Jag har i hela mitt liv tränat i någon form, idrottat i flera olika former, tränat hemma, cyklat och sprungit men aldrig tävlat inom de 2 sista. När man sen i 25 års åldern (för 25 år sen) började bli lite överviktig, dvs. inte så farligt så var det inget med det, men när jag för 16 år sen slutade springa för att vi flyttade in till stan då jag inte gillar att visa upp mig, så sprang kilona väldigt fort uppåt och jag har brottats med vikten som går upp och ner vart efter jag tar tag i mitt problem. Det är jag som velat gå ned i vikt för att jag inte mått bra av det, men oj vad gliringar man fått genom åren för min övervikt, vilket som du säger inte leder till att man går ned i vikt utan precis tvärtom och det spelar ingen roll att man påtalar om att de sysslar med inte hjälper mig ett dugg utan det är precis tvärtom det stjälper mig men det är som att prata med en vägg. Jag brukar i bland tacka alla som tjatade på att jag var för smal och tryckte i mig all mat när jag var ung för min härliga kropp idag 😉
Idag så tränar jag på gym sen över 2,5 år tillbaka, efter jag skadat bägge mina axlar så jag förmodligen aldrig kan jobba med det jag gjort i hela mitt liv, dvs. jobbat med tunga lyft etc. Jag är väldigt glad för all hjälp och stöd jag får på mitt gym, där jag aldrig blivit påtvingat något eller fått höra gliringar varken från tränare eller från de andra som gymmar för att jag är överviktig.
Så eftersom jag varit med på bägge sidor om staketet, dvs. jag har varit för smal och för tjock i folks ögon, så kan jag verkligen skriva under på att när folk håller på att tjata på en om vikten så ger det hel fel effekt. Som sagt vi som är det ena eller det andra vet om det och vi kämpar med det varje dag, men folk som aldrig haft det problemet verkar inte förstå det.
Tack för att du tar upp detta.
Med vänlig hälsningar