Den här dagen är speciell för mig, och ger mig mycket blandade känslor. Det är något med vädret och stämningen i luften som gör att jag inte kan låta bli att tänka på det som hände för exakt sex år sedan idag. För sex år minus en dag fick jag nämligen veta att min huvudvärk och dimsyn inte alls berodde på migrän, utan att jag hade en hjärntumör. För exakt sex år sedan, den 12 februari 2010, opererades tumören i min hjärna bort. Men det innebar inte bara att jag blev av med den golfbollsstora tumören, utan också att jag aldrig mer skulle ha någon hypofysfunktion, som jag skrev om här.
Därefter väntade ett helt nytt liv, med känslor jag aldrig trodde att en då 17-årig flicka skulle känna. Till exempel lyckan av att alltid ha minst en förpackning av alla mediciner hemma så att jag vet att jag inte behöver gå till apoteket på några veckor. Den konstanta rädslan av vetskapen att tumören kan komma tillbaka när som helst. Och frustrationen när jag måste tjata och kämpa för att få de där medicinerna som visserligen inte är livsviktiga, men som gör att min kropp blir lite mer lik en normalfungerande. Eller tanken på att jag dör inom två dagar om jag inte får mina mediciner.
Jag vet att många som har varit sjuka säger att de inte skulle vilja vara utan den upplevelsen, eftersom de har utvecklats av det – visst, jag har säkert utvecklats men jag önskar inte min värsta fiende det här. Ändå är den här dagen inte sorglig för mig. Ända sedan ”ettårsdagen”, den 12 februari 2011, har jag och min familj faktiskt firat det här. För trots att jag aldrig mer kommer fungera som en vanlig människa så har jag kommit så mycket längre än vad jag trodde när bilden ovan togs, efter att jag hade vaknat upp från operationen.
När jag några dagar senare tog mina första stapplande steg utan rullstol för att läkarna skulle tro att jag var friskare än jag var så att jag kunde få komma hem till mina hundar så trodde jag nog inte att jag skulle vara här sex år senare. Att jag skulle kunna lyfta över 100 kg, jobba med det som redan då var mitt drömjobb och kunna gå ut och festa precis som mina vänner (även om jag ofta blir trött tidigare och måste gå hem innan dem). Och det är värt att fira ändå.
Massor av glädje och grattis till dig idag klart värt att fira, vi firar också varje operationsårsdag! <3
Nu blir jag lite orolig. Jag går också runt med huvudvärk som de tror är migrän och spänningshuvudvärk kombinerat. Hur upplevde du dimsyn? Jag ser ofta som fläckar typ som snö och vattenringar. Men det är ingen mer än jag själv som är bekymrad över det. Hur fick du reda på att det inte var vanlig huvudvärk du hade?
Jag såg allmänt suddigt, ungefär som att man behöver glasögon. Jag var hos min vårdcentral, och de förstod att något var fel så de skickade mig till akuten. Där hittade man inget men dagen efter fick jag göra en magnetröntgen och då såg man det. Det är säkert ingenting, men om du är orolig bör du prata med din läkare. Om du inte blir tagen på allvar där kan du faktiskt byta, jag vet folk som har varit tvungen att göra det.