Vad jag har lärt mig av att behöva träna – utan träningsglädje

Tre viktiga saker jag har lärt mig av att träna utan träningsglädje.

När man inte kan belasta ena foten försvinner snabbt en hel del träningsmöjligheter, om du inte är sugen på att bli snedbelastad på köpet. De senaste veckorna har de enda övningarna som jag har kunnat göra varit de riktigt isolerande överkroppsövningarna, där underkroppen arbetar så lite som möjligt.

Och jodå. Jag har gjort sittande axelpressar med lätta vikter. Jag har gjort bicepscurls med gummiband. Jag har gjort rehab-övningar. Men om jag ska vara ärlig: jag har inte känt en enda aning av träningsglädje.

Inställning

Nu kommer någon påpeka att det handlar om inställning och att jag hade kunnat göra träningen rolig. Det stämmer inte. Träningen jag gillar är den som genomförs med tunga vikter, där hela kroppen får jobba och du får jobba både fysiskt och psykiskt.

Förhoppningsvis kommer jag snart kunna återgå till lite lättare helkroppsträning (och inte minst PT-passen!). Men tills dess tänkte jag berätta om vad jag har lärt mig att träna – utan träningsglädje.

1. Sociala medier spelar roll

Jag hade såklart kunnat fortsätta lägga upp mina en miljon sittande tricepsextensions på instagram. Men på mina sociala medier vill jag att träning ska handla om att må bra och ha kul. Det gjorde inte detta.

Och att inte visa upp sin träning på sociala medier har faktiskt varit otroligt negativt för motivationen. Hur mycket jag än tror att jag tränar för min egen skull så spelar era hejarop och kommentarer uppenbarligen en större roll än jag tror.

2. Hur stor skillnad det gör i vardagen

Nej, det är normalt att inte se fram emot varenda pass. Men att inte på något vis längta efter träningen, utan tvärtom bara tvinga sig till den, gör en stor skillnad. Det påverkar faktiskt vardagen och gör den lite tråkigare. Så tror du inte det är värt att hitta en typ av träning som får dig att känna rörelseglädje? Tänk om.

3. Planering är allt

Ett sista råd om du hamnar i min position: planera. Min träning har alltid byggt på vad jag känner för och tror att min kropp behöver. Den känslan har inte direkt dykt upp när jag har suttit och lyft benet 150 gånger. I dessa situationer har det varit nödvändigt att veta exakt vad jag ska göra, när och hur många.

2 kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras