Att komma tillbaka för tidigt, och krascha igen.
Det var inte länge sedan jag skrev om en annorlunda helg. Helgen då jag drabbades av en enorm ångestattack och var tvungen att pausa allt för att vila upp mig i sommarstugan med mamma, pappa och hunden Sivan.
Jag stannade där i två veckor, och därefter tyckte jag det kändes som att jag var redo att komma tillbaka. Till Stockholm, till jobbet, till vanliga livet. Och det kändes bra. Jag älskade mina jobb och tyckte dessutom jag hann träffa mina nära och kära.
Hjärnan fungerade inte
Men så hände något för bara några dagar sedan. Något som är allt för välbekant. Hjärnan fungerade inte som den skulle. Jag blandade ihop tider, tappade bort nycklar och gick till och med ut med två olika skor.
Och om jag ska vara ärlig var mina tankar mörkare än någonsin. Jag kunde vakna upp och undra varför jag egentligen skulle gå upp. Värt att tillägga är att det hände en del privat under den här tiden också.
Tillbaka i sommarstugan
Kombinerat med att den enorma ångesten var tillbaka kunde jag inte förneka det: jag hade kommit tillbaka till jobbet och livet för tidigt. Så nu är jag tillbaka. Tillbaka i sommarstugan med mina föräldrar och hund. Med badbryggan och lugnet.
Jag kommer fortsätta skriva en del för Sporthälsa, och jag kommer fortsätta blogga om vad som händer, om träning, om psykisk hälsa. Jag kommer bada mycket.
Hur det blir med resten får vi se.
När man är som svagast måste man oftast ta starka beslut för att rädda sig själv.