Gränsen mellan hälsosamt och hälsohets är väldigt skör. När är det en bra sak att informera folk om hur de kan leva hälsosammare, och när sätter vi krav på människor som redan har många måsten? Det är en fråga som jag funderar på väldigt mycket i mitt yrke som redaktör på en träningstidning, och det har dessutom blivit extra aktuellt nu. En reklamfilm för Systembolaget där Lovisa Sandström berättar om alkoholens påverkan på hälsan har nämligen tagits ner, eftersom den har anklagats för att uppmuntra till hälsohets.
Lovisa är egentligen en av de absolut vettigaste människorna jag vet inom hälsovärlden. I förrgår intervjuade jag dessutom henne och Jessica Almenäs angående lanseringen av deras nya träningsbok, och vi hamnade i en riktigt intressant diskussion om träningsfeminism. Men jag ser också problematiken i reklamen. För den handlar inte om hur kroppens organ och hälsan generellt påverkas negativt om alkohol, utan det handlar om hur mycket kalorier alkohol innehåller och att det får oss att äta mer. Dessutom är det uppenbart att den riktas specifikt mot kvinnor.
För många krav
Men samtidigt går det inte att förneka att det finns många svenskar som är stillasittande och som dricker för mycket alkohol, och det är trots allt ett hälsoproblem. Så varför uppfattas det som hälsohets? Jag tror inte att det beror på att folk är mer kränkta nu för tiden, något som många annars gillar att säga. Jag tror att det beror på att vi kvinnor generellt har så många krav att leva upp till, och vi vill inte ha ännu ett.
För samtidigt som vi förväntas vara smala, ha en framgångsrik karriär och ett socialt liv så ska vi dessutom träna, undvika alkohol, utesluta kolhydrater och allt vad det kan vara. Och det blir liksom droppen. För många river nog också den här typen av reklamer upp gamla sår i form av ätstörningar – eller förstärker de som redan finns. För ärligt talat vet jag inte en enda kvinna i min närhet som aldrig har haft någon typ av ätstörning. Det behöver inte handla om anorexi eller bulimi, utan ett stört förhållande till mat på något sätt.
Och jag kan inte säga att jag är oskyldig, som till exempel har skrivit en hel serie om hur man går ner i vikt här på Hälsa & Fitness. Den serien ville jag skriva efter att jag hade insett att många inte ens vet vad en kalori är. Jag ville att de skulle få veta hur man gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt, istället för att följa värdelösa pulverdieter eller lägga pengar på onödigt dyra tillskott.
Hälsoklyftor
Och jag tror att det är här problemet ligger. För jag vet att det finns många med ätstörningar i bagaget, som har full koll på hur många kalorier de stoppar i sig och som mår dåligt om de hoppar över ett träningspass. Men jag vet också att det finns en grupp av människor som mår dåligt över sin övervikt* men inte har någon aning om hur man blir av med den på ett hälsosamt sätt, och där träning inte är en naturlig del av livet.
Den förstnämnda gruppen bör inte läsa artiklar eller se reklamer som uppmanar till viktnedgång, och det är stor chans att de här personerna uppfattar det som hälsohets. För den andra gruppen kan det här istället vara nyttig (och till och med livsviktig) information. Vi kan kalla det här för en hälsoklyfta, som förmodligen till stor del är klassrelaterad (ett ämne som egentligen kräver ett helt eget inlägg, det kanske kommer någon gång här). Och hur ska man kunna anpassa reklamer och artiklar till båda dessa grupper? Jag vet inte.
Det enda jag vet är att jag vill undvika artiklar av typen ”så går du ner i vikt på fyra veckor” och att jag försöker att inte koppla ihop smalt med hälsosamt och framgångsrikt i mina artiklar. Men det finns samtidigt ett behov och en efterfrågan på artiklar om viktnedgång – och jag måste tillfredsställa det behovet också. Så, slutsatsen: det är jävligt komplext.
P.s här syftar jag på personer som faktiskt lider av sin övervikt – jag menar inte att alla måste vara smala. Jag är inte det och rätt nöjd faktiskt.
A helt enkelt svinbra skrivet.