Jag läste en krönika på Tyngre med titeln ”Kravlöshet är varken fint eller fantastiskt”. Skribenten Daniel J Larsson menar där att kravlöshet inte alls är bra, och att vi tvärtom behöver sätta krav på oss själva för att förbättras. Min personliga åsikt är precis tvärtom – jag vill att min träning ska vara en frizon från måsten och krav. För vi har tillräckligt mycket av dessa när det kommer till karriären, utseendet och mycket mer. Därför tycker jag att träningen ska vara en paus från allt detta. Där man kan må bra, ha kul och vila ut sig från alla dessa tankar.
Han skriver bland annat såhär om anledningen till varför vi behöver sätta krav: ”Anledningen är simpel. Oavsett vad du gör så är det alltid roligare när du märker att du blir bättre. Träning är inget undantag. Känslan av att bli starkare tycker alla om. Att sätta nya rekord eller nå uppsatta mål känns alltid tillfredställande. Den som säger annat ljuger.”
Men där har han fel. Visst tycker jag att det är kul att slå rekord och att utvecklas – men inte till bekostnad av träningsglädjen. Och i slutändan tror jag att det är kärleken till träningen som får oss att fortsätta gå till gymmet regelbundet, till och med när vi är gamla och inte har möjligheten att sätta rekord längre. Nej, det kanske inte är den metoden som ger dig allra störst muskler, den mest rippade kroppen eller som förbereder dig för fitnesscenen. Men jag är rätt säker på att det är vägen till den optimala hälsan, såväl fysiskt som psykiskt.
Att träna utan krav behöver inte heller nödvändigtvis innebära att man aldrig går utanför sin komfortzon. Jag avskyr till exempel konditionsträning – och därför gör jag inte det. Dock vet jag att det är nödvändigt att få upp pulsen då och då, så jag gör det på sätt jag tycker är roliga. Genom att swinga kettlebells eller välta däck till exempel. Det är minst lika jobbigt som att springa, men eftersom jag tycker det är roligare kommer jag också göra det oftare. Om jag exempelvis ska ut och springa (vilket jag hatar) kommer jag ställa in det så fort jag ser några regndroppar. Men jag har inga problem att gå ut och välta däck i regnet, även om däcket är fullt av vatten och jag blir genomblöt.
Observera att det här inte alls är någon kritik mot Daniel – jag vet att han är kompetent och hans klienter får säkert suveräna resultat. Men jag tycker att det här är en viktig fråga, som faktiskt kan påverka folkhälsan. För problemet idag är förmodligen inte att folk inte sätter tillräckligt höga krav när de tränar – utan att de inte tränar över huvud taget. Om de hade vetat att de inte måste träna något särskilt, utan helt enkelt kan träna på ett sätt de tycker är roligt hade nog fler gjort det. Oavsett om det handlar om zumba, yoga, golf eller promenader.