Vi vet alla att vi bör undvika chips, godis, läsk och annan skitmat, men ändå äter vi det. Är det fel på oss – eller samhället vi lever i?
Låter rubriken konstig? Ja, det kan väl verka så. Står du med en sallad och en hamburgare framför dig och väljer hamburgaren så är det i allra högsta grad ditt eget beslut. Men kollar man på samhällsnivå kan man se något annat helt annat. Vi lever nämligen i ett samhälle som till stor del går ut på att vi ska konsumera så mycket som möjligt – allt från kläder och leksaker till mat och dryck. Och vad är lättast att överkonsumera, och därmed köpa mer av; kycklingfilé eller chips? Äpplen eller lösgodis? Jag tror ni vet svaret. Chipsen, godiset, hamburgaren eller läsken går under benämningen ”ultraprocessad mat”, vilket innebär att de innehåller särskilda tillsatser för att ge en onaturligt god smak och samtidigt innehåller mycket energi utan att bidra med hälsosamma näringsämnen. Vi vet att de här livsmedlen spelar en gigantisk roll när det kommer till fetmaepidemin – i USA har man till exempel kunnat se att 60 procent av kalorierna de äter består av ultraprocessad mat. Den här typen av mat aktiverar ditt belöningssystem mer än oprocessad mat – vilket på sätt och vis skapar ett beroende.
Det här vet självklart såväl de som säljer som producerar livsmedlen. Det är till exempel ingen slump att godiset står vid kassan eller att läskreklamen ständigt rullar i tv-rutan. Men vad är problemet, kanske du undrar nu. Varför är det inte bara att låta bli att köpa det där onyttiga? För många är det inte så enkelt – vi påverkas mer än vi tror av reklamen. Jacob Gudiol (författare av boken Skitmat, som tar upp det här ämnet på ett riktigt bra sätt) tar upp ett exempel som visar just detta i det här inlägget: ”Att bara påminnelsen av en produkt kan få oss att köpa mer av den visades sig lite humoristiskt 1997 i USA då det i media just då var en hel del nyheter kring NASAs Pathfinder, en liten robot man hade skickat till Mars för att utforska planeten. Mediauppmärksamheten gjorde att namnet Mars blev mer tillgängligt i amerikanernas medvetande. Detta i sin tur gav en markant ökning i försäljning för Mars chokladkakor, trots att de själva inte hade gjort någon förändring i sin marknadsföring. Men folk hörde Mars mycket oftare än normalt och blev då mer benägna för att observera chokladen Mars i godishyllan och därmed var de också mer benägna att köpa den.”
Vi är alltså mer lättmanipulerade än vi tror. Men självklart går det att ta ett aktivt val att undvika all den här skitmaten – problemet är att samhället gör det svårt för oss. För när ditt barn står där och gråter med en godispåse i handen (som lämpligt nog stod på precis rätt höjd i butikshyllan) är det nog svårare att stå emot än du tror. Och när du handlar efter jobbet med en kurrande mage blir det enklare att köpa med dig en chokladkaka och slänga i dig i all hast, än att köpa till exempel en sallad eller något annat nyttigt alternativ – speciellt när du står stressad i kön och har kakorna rakt framför dig. En annan faktor som kan påverka det du äter är din mammas kosthållning. Du ärver nämligen inte bara dina vanor från henne, utan även en del av tarmbiotan. Forskning visar att det kan påverka sannolikheten för att du väljer ett onyttigt livsmedel och blir överviktig.
Jag förstår att många av er som läser det här håller på med fitness eller liknande, så innan ni börjar kommentera att det handlar om disciplin och att ni klarar er så bra trots 10000 ungar så vill jag berätta att detta inte främst handlar om er. Ni som har stenkoll på vad ni äter och planerar matlådorna en vecka i förväg kommer inte lockas av den där läskreklamen – de jag pratar om är majoriteten av den svenska befolkningen, som kanske tränar någon gång i veckan och försöker äta hyfsat nyttigt utan att ha särskilt bra koll på vad en kalori är. Det är de här människorna som drabbas av att den onyttiga maten är så mycket mer lättillgänglig. Det är också de här personerna som skulle gynnas av den omdebatterade sockerskatten på läsk. Ja, jag tycker också att den fria viljan är viktig och tycker inte att alla detaljer ska styras av staten – men däremot vet jag att vi redan blir styrda av livsmedelsproducenterna, men åt helt fel håll. Ett ännu mer kontroversiellt förslag kan ni läsa av briljanta Emma Frans här.
Innan jag avslutar det här (lite väl) långa inlägget så får jag erkänna att jag drog mig lite för att skriva det här inlägget. Jag vet att några av er kommer tycka att jag sitter och skyller ifrån mig för att jag inte är smal, men det får väl vara så då. Det jag menar är att allt inte är svartvitt – det är inte enbart produktplaceringen av onyttig mat som gör oss feta, men det handlar inte heller enbart om individens karaktär.
Bra skrivet.